12 december: Vita drömmar

Det är inte varje dag man får chansen att publicera sig i vitterhetens ädla forum. Det blev alltså inte i dag heller. Det är tur att det finns bloggar där man får komma till tals och ett märkligt fenomen att det finns läsare. Har ni verkligen inget annat att göra?

Låt mig då berätta om hur det är att leva i skuggan av makans vita drömmar. Det är fyra nyanser av – vitt. Kan en man med värdighet acklimatisera sig till detta land av ljusa ytor och skabbigt chic? Jodå, det är snarast att betrakta som en förmån att INTE behöva arbeta för hemmets utseende, utan bara för dess finansiering. Jag är glad att min betagande hustru har fördragsamhet med detta. Jag ser mig som hemmets Lille skutt: en blek lite stirrig typ med extra ludd på baken, men som ändå alltid får vara med om de bästa äventyren.

Sluta nu upp med att bränna dyrbar tid här. Gå ut och hugg en julgran till exempel. Eller läs Scott Adams analys av varandets kontinuerliga dynamik i verket ”Handbok för idioter” (Tago 1997). Den har hjälpt mig mer än man kan ana.

//Madickens man

Bilden föreställer fem russin, ett stycke navelludd och sex sockerbitar. Tillsammans räknar de tolv, samma som dagens datum och lucka i julkalendern.